Gamla filmrecensioner i ett nytt äventyr

Eftersom jag nu har mycket tid över till att ta det lugnt, se på film och liknande saker under ett par månader så har jag beslutat mig för att ta upp en ny blogg igen inom kategorin film – något som jag har gjort i olika etapper, på olika sidor och haft en hel del besökare med mig. Jag har lämnat efter mig en hel del filmrecensioner som jag tänkte lägga in här så att denna blogg också blir lite mer matnyttig då den för tillfället har så litet innehåll.

Jag köper även mycket film från olika sidor, allt från dagens mainstream till gamla klassiker och smalfilm till både Blu-ray och DVD-formatet. För tillfället har jag cirka 600 enskilda filmer stående i mina bokhyllor som jag också håller på att flytta ut till vardagsrummet för att göra det hela lite snyggare. Dessutom kommer det publiceras en hel del filmnyheter som jag personligen tycker är intressant och som förhoppningsvis andra också kan tycka.

Nu börjar äventyret för min del – hoppas du vill vara delaktig i den!

The Killer Inside Me (2010)

FILMRECENSION
Originaltitel: The Killer Inside Me
Regissör: Michael Winterbottom
Skådespelare: Casey Affleck, Jessica Alba, Kate Hudson, Simon Baker, Bill Pullman, Liam Aiken, Elias Koteas, Ned Beatty
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Kriminalare, Thriller, Western
Längd: 109 minuter
År: 2010


Lou Ford (Casey Affleck) arbetar som sheriff i en småstad inom Texas gränser. På ytan är han en gentleman och ett stort föredöme för stadens invånare, men under ytan bevarar han en stor och mörk hemlighet - Lou är i själva verket en kvinnomisshandlande, sadistisk seriemördare.

Det har pratats en hel del om att den här filmen skulle vara mycket brutal, men det vet jag inte riktigt om jag är bered att hålla med om. Även om huvudkaraktären Lou är våldsam, något som visar sig i ett par scener, så finns det en mängd andra filmer som innehåller betydligt mer brutalitet och våld som också har kommit ut under de senaste åren.

Casey Affleck i huvudrollen gör en mycket bra prestation och är trovärdig filmen igenom. Hans handlande och tankar är logiska och pekar på samma mönster som hos en kvinnomisshandlare, skyller på kvinnorna som tvingar dem till att utföra brottet. Jessica Alba och Kate Hudson gör även två gedigna insatser.

Efter all hyp om Stieg Larsson, hans böcker och filmatiseringar, borta på andra sidan Atlanten så lånar man en hel del, vrider och vänder på det och får som resultat denna film om "Män som hatar kvinnor".

Hade förväntat mig lite mer av denna film, den är intressant på sina ställen men lyckas inte fånga mig totalt. Filmen visar en glimt ur en förvirrad mans psyke och man lyckas bra utan att för den skull bli överdriven.

BETYG: 2+

In the City of Sylvia (2007)

FILMRECENSION
Originaltitel: En la ciudad de Sylvia
Regissör: Jusé Luis Guerín
Skådespelare: Pilar López Ayala, Xavier Lafitte, Michaël Balerdi, Tanja Czichy, Laurence Cordier, Gladys Deussner, Eric Dietrich, Charlotte Dupont
Produktionsland: Spanien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 84 minuter
År: 2007


En man återvänder tillbaka till staden Strasbourg i hopp om att lyckas hitta en kvinna som han mötte i den staden sex år tidigare.

In the City of Sylvia är ett mycket angenämt och trevligt spansk drama som bokstavligt talat observerar människor, rörelser och andra händelser och ljud som sker omkring oss hela tiden. Filmen visar en man som under ett par dagar i sträck sitter på en uteservering, observerar och målar av sin omgivning samtidigt som han hoppas ska hitta kvinnan som han träffade ett par år tidigare.

Det finns väldigt mycket som är bra i den här filmen. Den fantastiska omgivningen runt Strasbourgs gator och den tidlöshet som infinner sig samtidigt som man tittar på filmen, för det är just vad det känns som och man vill aldrig att det ska ta slut. Tempot är väldigt lågmäld men det är precis vad en sådan här film ska vara, man ska hellre ta in dessa intrycken än att det ska hända något i varje bildruta.

Dialogen är sparsam men det medför istället att bilden talar. Det finns många långa tagningar med i filmen och det är något som jag tycker är positivt i det här fallet. När handlingen skruvas upp en aning så för det mina tankar till "Bara en natt" som även det är en mycket bra film. Filmen börjar då beröra och man delar huvudkaraktärens känslor.

Filmen har gått obemärkt förbi större delen av filmtittarna och det tycker jag är väldigt synd. In the City of Sylvia är en mycket bra film som jag tycker man bör se om man väl får chansen. Den är svår att få tag på, men lyckas man så kommer den vara värd mödan.

BETYG: 4-

Greenberg (2010)

FILMRECENSION
Originaltitel: Greenberg
Regissör: Noah Baumbach
Skådespelare: Ben Stiller, Greta Gerwig, Rhys Ifans, Jennifer Jason Leigh, Dave Franco, Chris Messina, Brie Larson, Mark Duplass, Juno Temple, Merritt Wever
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi
Längd: 103 minuter
År: 2010


Roger Greenberg (Ben Stiller) har kommit till ett vägskäl i livet. Han är en dysfunktionell 40-åring som helst vill ”göra ingenting” under en period och går därför med på att ta hand om hans yngre brors hus i Los Angeles då dem rest till Vietnam. Då han ändå är tillbaka i sin barndomsstad så försöker han ta kontakt med en del av sina gamla vänner, men saker har förändrats sedan han var yngre och det är inte lika självklart att de som var Rogers vänner fortfarande är det.

”Greenberg” är en typisk Baumbachfilm som blandar drama, tragedi och till viss del komik på ett behagligt sätt. Jennifer Jason Leigh, som dessutom agerar skådespelerska, har tillsammans med regissören Noah Baumbach skrivit manus till denna film som är ett par snäpp bättre än hans senaste verk i form av ”Margot at the Wedding” från år 2007.


Ben Stiller, som jag i övrigt brukar ha ganska svårt för, gör här en riktigt bra rolltolkning som den lite annorlunda figuren Roger Greenberg i huvudrollen och det här anser jag vara hans bästa prestation i karriären. Hans motspelerska, Greta Gerwig, gör även hon en fin rollprestation och är den som agerar bäst av filmens skådespelare. Har tidigare sett en film där hon stått med långt ned på ensemblen, men det är här som jag riktigt lagt märke till henne. Om hon fortsätter på samma linje som i denna film har hon en ljus framtid framför sig.

Vissa delar av filmen är mycket bra samtidigt som det även finns en del mindre bra sekvenser som bara känns konstlat och som lika gärna kunde ha lämnats utanför. Filmen innehåller mycket ångest som huvudkaraktären har samlat på sig under årens lopp och man får i denna ”studie” se hur han hanterar dess stämning och känslor.

Tror inte den här filmen uppskattas av alla filmtittare och personligen brukar jag ha lite svårt för denna typ av film, men den här är bra. Även om jag tycker bättre om regissörens ”The Squid and the Whale” så håller den här ändå jämna steg med den.

BETYG: 3


Mannen som älskade Yngve (2008)

FILMRECENSION
Originaltitel: Mannen som elsket Yngve
Regissör: Stian Kristiansen
Skådespelare: Arthur Berning, Ida Elise Broch, Ole Christoffer Ertvåg, Rolf Kristian Larsen, Bjørn Ravn Carlsen, Krisoffer Joner, Karoline Kruger
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Romantik
Längd: 90 minuter
År: 2008 



Det är november 1989 och vi befinner oss i Norge och Stavanger. Jarle Klepp (Rolf Kristian Larsen) har under större delen av sitt liv inte haft några vänner, men så en dag dyker Helge Ombo (Arthur Berning) upp och det blir nära vänner. Tillsammans startar de upp ett band, och ska inom några veckor debutera som förband till stavangers tuffaste punkband. Jarle, som länge haft ögonen på Cathrine (Ida Elise Broch), får äntligen som drömtjej och livet är underbart. Men så börjar den nya pojken, Yngve (Ole Christian Ertvåg), i klassen och Jarle börjar få känslor för honom. Han har aldrig upplevt något liknande, och kan inte låta bli att träffa Yngve även om det innebär att han måste göra allt som han egentligen hatar. Jarle början allt mer svika sina närmaste som i sin tur börjar ledsna på hans beteende.

"Mannen som älskade Yngve" är en film från vårat grannland Norge och regissören Stian Kristiansen som här gör sin långfilmsdebut. Filmen som bland annat har liknats med våran egen "Fucking Åmål" av Lukas Moodysson, har en fin, underhållande och romantisk handling och lyckas riktigt bra fånga ett människoöde och hur det är att vara ung med alla känslor som hör därtill.


Det är en medryckande ungdomsfilm som dessutom är väldigt charmig. Innehåller alla sorters tonårskänslor som ångest, kärlek, glädje och sorg och man gör det riktigt bra. Ändå så hoppar den lite i nivån, där vissa saker är riktigt bra, men andra som är lite mindre bra. Måste ändå säga att det är ett intelligent och starkt manus som skiljer sig från boken den är baserad på.

Skådespelet av samtliga huvudkaraktärer gör det bra, är välspelad och det är ingen som faller ur ramen. Personligen tycker jag att huvudpersonen Rolf Kristian Larsen gör det riktigt bra och får här en bra prestation på sin cv. Sedan har vi även ett bra soundtrack, med många bra låtar i filmen.

Man går in på en liten annorlunda bana om homosexuella förälskelser än vad man är van med från Skandinavien. Tycker det är kul att sådana dyker upp istället för att köra på samma handling där pojke möter flicka i tonåren och allt komplicerat som kan komma upp på tapeten. Man får inte ta del av speciellt mycket känslor mellan Jarle och Yngve, utan får till största delen se känslorna mellan honom och Cathrine. Slutet är väldigt bra, med ett öppet slut som medför att man själv får lägga till sitt eget slut. Tycker absolut att det är en sevärd film som bör ses!

BETYG: 3

Original (2009)

FILMRECENSION
Originaltitel: Original
Regissör: Alexander Brøndsted, Antonio Tublén
Skådespelare: Sverrir Gudnason, Tuva Novotny, David Dencik, Dejan Cukic, Thomas Bo Larsen, Jesper Christensen, Ghita Nørby
Produktionsland: Sverige, Norge, Danmark
Genre: Komedi
Längd: 92 minuter
År: 2009


Henry (Sverrir Gudnason) har under hela sin livstid trot att han varit ett original, men det börjar nu gå upp för honom att så är inte fallet och att han egentligen är en blek kopia. Efter att ha fått sparken från bankjobbet som han älskar beslutar han sig för att följa med sin nyfunna vän Jon (David Dencik) till Spanien och öppna upp en restaurang. Det enda han nu måste göra är att kidnappa sin mamma, som sitter på mentalsjukhus, och ta med henne till hans nya liv. Mitt i allt dyker den stora kärleken upp i en säng på Ikea och Henry faller direkt.

Den här filmen är en samproduktion mellan länderna Sverige, Norge och Danmark där Alexander Brøndsted och Antonio Tublén tillsammans står som ansvariga för filmen.

Filmen började helt okej med en hel del roliga inslag under de första tjugo minuterna, men sedan går den ned sig väldigt mycket och blir långa stunder väldigt ointressant. Den har ett upplägg att vara annorlunda på flera sätt med både handlingen och karaktärerna och påminner även mycket om de amerikanska indiefilmerna, men är långt ifrån lika bra som de bästa. Man har även kopierat en hel del från andra filmer och lever inte alls upp till dess namn.

Skådespelet i filmen är hyfsat, varken bra eller dåligt. David Dencik bjuder på många sköna monologer och underhållande scener, men han är ingen direkt bra skådespelare. Den som tar för sig mest i filmen är Tuva Novotny, men har sett henne göra bättre prestationer än det här.

Som jag tidigare nämnt börjar den här filmen bra, men blir därefter väldigt tråkig för att mot slutet åter jobba sig upp en aning, men är då redan försent. Hade inga större förhoppningar på den här, och blev inte heller överraskad. Ingen film jag rekommenderar.

BETYG: 2

De oskyldiga (1961)

FILMRECENSION
Originaltitel: The Innocents
Regissör: Jack Clayton
Skådespelare: Deborah Kerr, Peter Wyngarde, Meg Jenkins, Michael Redgrave, Martin Stephens, Pamela Franklin, Clytie Jessop, Isla Cameron
Produktionsland: Storbritannien
Genre: Thriller, Skräck
Längd: 100 minuter
År: 1961


Miss Giddens (Deborah Kerr) får anställning som barnflicka åt en flicka, Flora (Pamela Franklin), vars föräldrar gått bort och ansvaret ligger på hennes farbror som aldrig är hemma. Flickans bror, Miles (Martin Stephens), blir hemskickad efter att han blivit reglerad från skolan han studerar vid. Barnens uppförande får snart Giddens att fundera över vad som tidigare hänt i det stora huset de bor i.

Jag anser mig själv som härdad inom skräckgenren och blir sällan rädd eller skrämd då jag tittar på filmer som tillhör denna avdelning. "De oskyldiga", eller "The Innocents" som den heter på engelska, är en av filmerna kritikerna håller som en av de absolut bästa skräckfilmerna genom tiderna.

Filmen har alla ingredienser som en skräckfilm behöver för att vara obehaglig eller läskig. Ett stort viktorianskt hus, underliga och läskiga barn, konstiga ljud, spöken, människor som pratar utan att någon syns till, låsta rum, obehaglig sång och listan kan fortsätta ett bra tag till.

Skådespelet är väldigt trovärdig och på topp. Deborah Kerr som spelar barnflickan gör en mycket bra rolltolkning, men det är främst barnen, Pamela Franklin och Martin Stephens, som jag vill hylla. De gör en av de bästa prestationer från barn som jag någonsin sett.

Det är en otrolig stämning som följer genom hela filmen, från scen till scen. Fotot, som går i svartvit, är otroligt fint till scenografin från sent 1800-tal. Tillsammans med ett originellt manus och skrämmande situationer utan specialeffekter framkallar den här filmen väldigt många rysningar genom hela kroppen.

Jag kan även påpeka att det här är en av inspirationskällorna till "The Others" från år 2001 med bland annat Nicole Kidman. Även om den filmen är bra så når den inte upp till samma klass som dess föregångare. Är man en fantast av skräckfilm och ännu inte sett det här mästerverket, gör det omedelbart!

BETYG: 4

Pianisten (2001)

FILMRECENSION
Originaltitel: La pianiste
Regissör: Michael Haneke
Skådespelare: Isabelle Huppert, Susanne Lothar, Annie Girardot, Benoît Magimel
Produktionsland: Tyskland, Polen, Frankrike, Österrike
Genre: Drama
Längd: 131 minuter
År: 2001


Erika's (Isabelle Huppert) liv har inte utvecklats som hon tänkt sig. Trots att hon är fyrtio år gammal så bor hon fortfarande hemma tillsammans med sin mor. Erika är väldigt monoton och det är endast när hon beger sig iväg på sina regelbundna visiter på porrbiografen som hennes mors inflytande och sina egna hämningar börjar avta. Hon jobbar som pianolärare på en respekterad skola och när en av hennes elever blir besatt av att få henne i säng så börjar livets väg gå in på rätt spår igen.

Det är egentligen inte förrän först nu som jag riktigt upptäckt regissören Michael Haneke och hans alster. Under en kort period har jag hunnit med att avverka tre av hans filmer, samtliga producerade under 2000-talet, där just Pianisten är den främsta av dessa. Den tyske regissören har en egen stil som ofta provocerar, och låter dessutom publiken tänka själv och dra egna slutsatser.

Pianisten är en stilren film som både är obehaglig och provocerande, men har ändå ett väldigt bra och intressant manus. Isabelle Huppert gör en fantastisk rolltolkning som en missförstod kvinna som desperat längtar efter kärlek, men kanske inte på så sätt som man brukar säga är "normalt". Det här är en väldigt viktig film på många sätt, men även en sådan som inte tilltalar alla som tar sig an den. 

Det här är en av de bästa moderna filmer som hittills fått se dagsljus, och den hamnar absolut högt upp på topplistan över filmer som producerades under föregående decenium.

BETYG: 4+

Wendy och Lucy (2008)

FILMRECENSION
Originaltitel: Wendy and Lucy
Regissör: Kelly Reichardt
Skådespelare: Michelle Williams, Will Patton, Will Oldham, John Robinson, Wally Dalton, Larry Fessenden
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 80 minuter
År: 2008


Wendy (Michelle Williams) är en fattig kvinna som har problem med att hitta ett jobb i Alaska. Hon har inte speciellt mycket pengar att tillgå och måste därför bo i sin bil tillsammans med hunden Lucy. Men när bilen en dag går sönder och Lucy försvinner så blir hennes situation mer och mer ansträngd.

Det här är en indiependentfilm från ett produktionsland som jag personligen inte tycker levererar några vidare bra sådana, men här lyckas man faktiskt komma med ett undantag. Den kvinnliga regissören, Kelly Reichardt, står här för såväl manus som regi och hon gör det dessutom ypperligt bra. Hon använder sig att lågmälda knep tillsammans med en handling som ofta går in till det lite djupare stadiet och hon lyckas med det väldigt bra.

Michelle Williams visar här framfötterna till att hon har blivit berikad med skådespelartalang. Filmen berör verkligen en på djupet och engagerar en under samtliga 80 minuter som den varar.

BETYG: 4-

Pleasantville (1998)

FILMRECENSION
Originaltitel: Pleasantville
Regissör: Gary Ross
Skådespelare: William H Macy, Tobey Maguire, Joan Allen, Reese Witherspoon, Jeff Daniels, Marley Shelton, Marissa Ribisi, Jane Kaczmarek, J T Walsh, Paul Walker, Danny Strong, Marc Blucas
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi, Fantasy
Längd: 124 minuter
År: 1998


Föreställ dig att du helt plötsligt vandrar omkring på gatan i din favoritserie på TV från 50-talet där allt är helt perfekt och lagom oskyligt. Det är något som David (Tobey Maguire) och hans syster Jennifer (Reese Witherspoon) blir varse om efter ett av sina syskonbråk. Snart börjar det dock hända saker som invånarna i samhället inte har någon tidigare erfarenhet av och man vet inte riktigt hur man ska ställa sig till det.

Det här är en originell film vilket är ett stort plus i mina ögon. Jag tycker om budskapet som förmedlas i filmen och det bjuds även på en hel del symbolik som stämmer bra överens tillsammans med budskapet.

Tyvärr hade jag förväntat mig mer av den här rullen, något som inte helt infriades. Handlingen är godkänd men inte mer än så. Hade man bjudit på mer komiska inslag så är det inte omöjligt att även betyget hade landat ett snäppt högre upp i skalan. Det genomsyrar ändå en härlig anda i filmen som man desutom mår bra av att titta på.

Nu var det ett par år sedan jag såg filmen senast och eftersom min smak har förändrats sedan dess så är det omöjligt att säga om betyget är rättvist enligt min nuvarande betygsskala. Trots detta rekommenderar jag Pleasantville starkt!

BETYG: 3


Land of the Lost (2009)

FILMRECENSION
Originaltitel: Land of the Lost
Regissör: Brad Silberling
Skådespelare: Will Ferrell, Anna Friel, Michael Papajohn, Jorma Taccone, Danny McBride, Pollyanna McIntosh, Eve Mauro
Produktionsland: USA
Genre: Komedi, Äventyr, Science Fiction
Längd: 94 minuter
År: 2009


Doktor Rick Marshall (Will Ferrell) är paleontolog som av olika omständigheter hamnar i en annan dimension tillsammans med sin brittiska kollega Holly Cantrell (Anna Friel) och bonden Will Stanton (Danny McBridge), när de under ett experiment testar en takyonförstärkare. I denna alternativa världen, full med dinosaurier och andra skrämmande ting, försöker gruppen återvända hem och deras enda räddning är att hitta igen takyonförstärkaren som försvann då trion ramlade in.

"Land of the Lost" är en komedi inom genren science-fiction, som dessutom beblandar sig med äventyr och fantasy. Manuset bygger på ett barnprogram som rullade i den amerikanska TV-rutan under 1970-talet med samma namn som filmen. Om filmen vänder sig till barn, ungdomar eller vuxna är dock svårt att sätta fingret på.

Handlingen beskriver en film som man inte ska ha alltför stora förhoppningar på och det är bäst så. Personligen förstår jag inte hur man kan tillåta vissa manus att gå vidare till inspeningsstadiet, och det här är en av dem.

Ingen av skådespelarna gör ett speciellt bra agerande och man lyckas inte heller bjuda publiken till att skratta under hela filmens gång. Det här är en otroligt tråkig film som jag helst av allt skulle vilja ge minuspoäng till. Har ni tänkt spendera pengar på att se en film, välj då en annan.

BETYG: 1


Invictius (2009)

FILMRECENSION
Originaltitel: Invictius
Regissör: Clint Eastwood
Skådespelare: Matt Damon, Morgan Freeman, Langley Kirkwood, Robert Hobbs, Grant Roberts, Scott Eastwood, Bonnie Henna
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Biografi
Längd: 134 minuter
År: 2009


Det här är den sanna berättelsen om hur den nyvalda presidenten, Nelson Mandela (Morgan Freeman), tillsammans med kaptenen (Matt Damon) för det Sydafrikas rugbylag försöker ena landet.

Det här är en långsam film som blandar både politik och idrott. Den fångar inte mitt engagemang speciellt mycket, men den är dock intressant ur ett historiskt perspektiv. Matt Damon, som blev nominerad till en Oscar, gör en blek insats och jag kan inte förstå att han ens kom på tal. Morgan Freeman bidrar däremot med en mycket bra rollprestation som president mandela.

BETYG: 1


Om

Min profilbild

wst

RSS 2.0