Greenberg (2010)

FILMRECENSION
Originaltitel: Greenberg
Regissör: Noah Baumbach
Skådespelare: Ben Stiller, Greta Gerwig, Rhys Ifans, Jennifer Jason Leigh, Dave Franco, Chris Messina, Brie Larson, Mark Duplass, Juno Temple, Merritt Wever
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi
Längd: 103 minuter
År: 2010


Roger Greenberg (Ben Stiller) har kommit till ett vägskäl i livet. Han är en dysfunktionell 40-åring som helst vill ”göra ingenting” under en period och går därför med på att ta hand om hans yngre brors hus i Los Angeles då dem rest till Vietnam. Då han ändå är tillbaka i sin barndomsstad så försöker han ta kontakt med en del av sina gamla vänner, men saker har förändrats sedan han var yngre och det är inte lika självklart att de som var Rogers vänner fortfarande är det.

”Greenberg” är en typisk Baumbachfilm som blandar drama, tragedi och till viss del komik på ett behagligt sätt. Jennifer Jason Leigh, som dessutom agerar skådespelerska, har tillsammans med regissören Noah Baumbach skrivit manus till denna film som är ett par snäpp bättre än hans senaste verk i form av ”Margot at the Wedding” från år 2007.


Ben Stiller, som jag i övrigt brukar ha ganska svårt för, gör här en riktigt bra rolltolkning som den lite annorlunda figuren Roger Greenberg i huvudrollen och det här anser jag vara hans bästa prestation i karriären. Hans motspelerska, Greta Gerwig, gör även hon en fin rollprestation och är den som agerar bäst av filmens skådespelare. Har tidigare sett en film där hon stått med långt ned på ensemblen, men det är här som jag riktigt lagt märke till henne. Om hon fortsätter på samma linje som i denna film har hon en ljus framtid framför sig.

Vissa delar av filmen är mycket bra samtidigt som det även finns en del mindre bra sekvenser som bara känns konstlat och som lika gärna kunde ha lämnats utanför. Filmen innehåller mycket ångest som huvudkaraktären har samlat på sig under årens lopp och man får i denna ”studie” se hur han hanterar dess stämning och känslor.

Tror inte den här filmen uppskattas av alla filmtittare och personligen brukar jag ha lite svårt för denna typ av film, men den här är bra. Även om jag tycker bättre om regissörens ”The Squid and the Whale” så håller den här ändå jämna steg med den.

BETYG: 3


Mannen som älskade Yngve (2008)

FILMRECENSION
Originaltitel: Mannen som elsket Yngve
Regissör: Stian Kristiansen
Skådespelare: Arthur Berning, Ida Elise Broch, Ole Christoffer Ertvåg, Rolf Kristian Larsen, Bjørn Ravn Carlsen, Krisoffer Joner, Karoline Kruger
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Romantik
Längd: 90 minuter
År: 2008 



Det är november 1989 och vi befinner oss i Norge och Stavanger. Jarle Klepp (Rolf Kristian Larsen) har under större delen av sitt liv inte haft några vänner, men så en dag dyker Helge Ombo (Arthur Berning) upp och det blir nära vänner. Tillsammans startar de upp ett band, och ska inom några veckor debutera som förband till stavangers tuffaste punkband. Jarle, som länge haft ögonen på Cathrine (Ida Elise Broch), får äntligen som drömtjej och livet är underbart. Men så börjar den nya pojken, Yngve (Ole Christian Ertvåg), i klassen och Jarle börjar få känslor för honom. Han har aldrig upplevt något liknande, och kan inte låta bli att träffa Yngve även om det innebär att han måste göra allt som han egentligen hatar. Jarle början allt mer svika sina närmaste som i sin tur börjar ledsna på hans beteende.

"Mannen som älskade Yngve" är en film från vårat grannland Norge och regissören Stian Kristiansen som här gör sin långfilmsdebut. Filmen som bland annat har liknats med våran egen "Fucking Åmål" av Lukas Moodysson, har en fin, underhållande och romantisk handling och lyckas riktigt bra fånga ett människoöde och hur det är att vara ung med alla känslor som hör därtill.


Det är en medryckande ungdomsfilm som dessutom är väldigt charmig. Innehåller alla sorters tonårskänslor som ångest, kärlek, glädje och sorg och man gör det riktigt bra. Ändå så hoppar den lite i nivån, där vissa saker är riktigt bra, men andra som är lite mindre bra. Måste ändå säga att det är ett intelligent och starkt manus som skiljer sig från boken den är baserad på.

Skådespelet av samtliga huvudkaraktärer gör det bra, är välspelad och det är ingen som faller ur ramen. Personligen tycker jag att huvudpersonen Rolf Kristian Larsen gör det riktigt bra och får här en bra prestation på sin cv. Sedan har vi även ett bra soundtrack, med många bra låtar i filmen.

Man går in på en liten annorlunda bana om homosexuella förälskelser än vad man är van med från Skandinavien. Tycker det är kul att sådana dyker upp istället för att köra på samma handling där pojke möter flicka i tonåren och allt komplicerat som kan komma upp på tapeten. Man får inte ta del av speciellt mycket känslor mellan Jarle och Yngve, utan får till största delen se känslorna mellan honom och Cathrine. Slutet är väldigt bra, med ett öppet slut som medför att man själv får lägga till sitt eget slut. Tycker absolut att det är en sevärd film som bör ses!

BETYG: 3

Pleasantville (1998)

FILMRECENSION
Originaltitel: Pleasantville
Regissör: Gary Ross
Skådespelare: William H Macy, Tobey Maguire, Joan Allen, Reese Witherspoon, Jeff Daniels, Marley Shelton, Marissa Ribisi, Jane Kaczmarek, J T Walsh, Paul Walker, Danny Strong, Marc Blucas
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi, Fantasy
Längd: 124 minuter
År: 1998


Föreställ dig att du helt plötsligt vandrar omkring på gatan i din favoritserie på TV från 50-talet där allt är helt perfekt och lagom oskyligt. Det är något som David (Tobey Maguire) och hans syster Jennifer (Reese Witherspoon) blir varse om efter ett av sina syskonbråk. Snart börjar det dock hända saker som invånarna i samhället inte har någon tidigare erfarenhet av och man vet inte riktigt hur man ska ställa sig till det.

Det här är en originell film vilket är ett stort plus i mina ögon. Jag tycker om budskapet som förmedlas i filmen och det bjuds även på en hel del symbolik som stämmer bra överens tillsammans med budskapet.

Tyvärr hade jag förväntat mig mer av den här rullen, något som inte helt infriades. Handlingen är godkänd men inte mer än så. Hade man bjudit på mer komiska inslag så är det inte omöjligt att även betyget hade landat ett snäppt högre upp i skalan. Det genomsyrar ändå en härlig anda i filmen som man desutom mår bra av att titta på.

Nu var det ett par år sedan jag såg filmen senast och eftersom min smak har förändrats sedan dess så är det omöjligt att säga om betyget är rättvist enligt min nuvarande betygsskala. Trots detta rekommenderar jag Pleasantville starkt!

BETYG: 3


RSS 2.0