In the City of Sylvia (2007)
FILMRECENSION
Originaltitel: En la ciudad de Sylvia
Regissör: Jusé Luis Guerín
Skådespelare: Pilar López Ayala, Xavier Lafitte, Michaël Balerdi, Tanja Czichy, Laurence Cordier, Gladys Deussner, Eric Dietrich, Charlotte Dupont
Produktionsland: Spanien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 84 minuter
År: 2007
En man återvänder tillbaka till staden Strasbourg i hopp om att lyckas hitta en kvinna som han mötte i den staden sex år tidigare.
In the City of Sylvia är ett mycket angenämt och trevligt spansk drama som bokstavligt talat observerar människor, rörelser och andra händelser och ljud som sker omkring oss hela tiden. Filmen visar en man som under ett par dagar i sträck sitter på en uteservering, observerar och målar av sin omgivning samtidigt som han hoppas ska hitta kvinnan som han träffade ett par år tidigare.
Det finns väldigt mycket som är bra i den här filmen. Den fantastiska omgivningen runt Strasbourgs gator och den tidlöshet som infinner sig samtidigt som man tittar på filmen, för det är just vad det känns som och man vill aldrig att det ska ta slut. Tempot är väldigt lågmäld men det är precis vad en sådan här film ska vara, man ska hellre ta in dessa intrycken än att det ska hända något i varje bildruta.
Dialogen är sparsam men det medför istället att bilden talar. Det finns många långa tagningar med i filmen och det är något som jag tycker är positivt i det här fallet. När handlingen skruvas upp en aning så för det mina tankar till "Bara en natt" som även det är en mycket bra film. Filmen börjar då beröra och man delar huvudkaraktärens känslor.
Filmen har gått obemärkt förbi större delen av filmtittarna och det tycker jag är väldigt synd. In the City of Sylvia är en mycket bra film som jag tycker man bör se om man väl får chansen. Den är svår att få tag på, men lyckas man så kommer den vara värd mödan.
BETYG: 4-
Originaltitel: En la ciudad de Sylvia
Regissör: Jusé Luis Guerín
Skådespelare: Pilar López Ayala, Xavier Lafitte, Michaël Balerdi, Tanja Czichy, Laurence Cordier, Gladys Deussner, Eric Dietrich, Charlotte Dupont
Produktionsland: Spanien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 84 minuter
År: 2007
En man återvänder tillbaka till staden Strasbourg i hopp om att lyckas hitta en kvinna som han mötte i den staden sex år tidigare.
In the City of Sylvia är ett mycket angenämt och trevligt spansk drama som bokstavligt talat observerar människor, rörelser och andra händelser och ljud som sker omkring oss hela tiden. Filmen visar en man som under ett par dagar i sträck sitter på en uteservering, observerar och målar av sin omgivning samtidigt som han hoppas ska hitta kvinnan som han träffade ett par år tidigare.
Det finns väldigt mycket som är bra i den här filmen. Den fantastiska omgivningen runt Strasbourgs gator och den tidlöshet som infinner sig samtidigt som man tittar på filmen, för det är just vad det känns som och man vill aldrig att det ska ta slut. Tempot är väldigt lågmäld men det är precis vad en sådan här film ska vara, man ska hellre ta in dessa intrycken än att det ska hända något i varje bildruta.
Dialogen är sparsam men det medför istället att bilden talar. Det finns många långa tagningar med i filmen och det är något som jag tycker är positivt i det här fallet. När handlingen skruvas upp en aning så för det mina tankar till "Bara en natt" som även det är en mycket bra film. Filmen börjar då beröra och man delar huvudkaraktärens känslor.
Filmen har gått obemärkt förbi större delen av filmtittarna och det tycker jag är väldigt synd. In the City of Sylvia är en mycket bra film som jag tycker man bör se om man väl får chansen. Den är svår att få tag på, men lyckas man så kommer den vara värd mödan.
BETYG: 4-
De oskyldiga (1961)
FILMRECENSION
Originaltitel: The Innocents
Regissör: Jack Clayton
Skådespelare: Deborah Kerr, Peter Wyngarde, Meg Jenkins, Michael Redgrave, Martin Stephens, Pamela Franklin, Clytie Jessop, Isla Cameron
Produktionsland: Storbritannien
Genre: Thriller, Skräck
Längd: 100 minuter
År: 1961
Originaltitel: The Innocents
Regissör: Jack Clayton
Skådespelare: Deborah Kerr, Peter Wyngarde, Meg Jenkins, Michael Redgrave, Martin Stephens, Pamela Franklin, Clytie Jessop, Isla Cameron
Produktionsland: Storbritannien
Genre: Thriller, Skräck
Längd: 100 minuter
År: 1961
Miss Giddens (Deborah Kerr) får anställning som barnflicka åt en flicka, Flora (Pamela Franklin), vars föräldrar gått bort och ansvaret ligger på hennes farbror som aldrig är hemma. Flickans bror, Miles (Martin Stephens), blir hemskickad efter att han blivit reglerad från skolan han studerar vid. Barnens uppförande får snart Giddens att fundera över vad som tidigare hänt i det stora huset de bor i.
Jag anser mig själv som härdad inom skräckgenren och blir sällan rädd eller skrämd då jag tittar på filmer som tillhör denna avdelning. "De oskyldiga", eller "The Innocents" som den heter på engelska, är en av filmerna kritikerna håller som en av de absolut bästa skräckfilmerna genom tiderna.
Filmen har alla ingredienser som en skräckfilm behöver för att vara obehaglig eller läskig. Ett stort viktorianskt hus, underliga och läskiga barn, konstiga ljud, spöken, människor som pratar utan att någon syns till, låsta rum, obehaglig sång och listan kan fortsätta ett bra tag till.
Skådespelet är väldigt trovärdig och på topp. Deborah Kerr som spelar barnflickan gör en mycket bra rolltolkning, men det är främst barnen, Pamela Franklin och Martin Stephens, som jag vill hylla. De gör en av de bästa prestationer från barn som jag någonsin sett.
Det är en otrolig stämning som följer genom hela filmen, från scen till scen. Fotot, som går i svartvit, är otroligt fint till scenografin från sent 1800-tal. Tillsammans med ett originellt manus och skrämmande situationer utan specialeffekter framkallar den här filmen väldigt många rysningar genom hela kroppen.
Jag kan även påpeka att det här är en av inspirationskällorna till "The Others" från år 2001 med bland annat Nicole Kidman. Även om den filmen är bra så når den inte upp till samma klass som dess föregångare. Är man en fantast av skräckfilm och ännu inte sett det här mästerverket, gör det omedelbart!
BETYG: 4
Jag anser mig själv som härdad inom skräckgenren och blir sällan rädd eller skrämd då jag tittar på filmer som tillhör denna avdelning. "De oskyldiga", eller "The Innocents" som den heter på engelska, är en av filmerna kritikerna håller som en av de absolut bästa skräckfilmerna genom tiderna.
Filmen har alla ingredienser som en skräckfilm behöver för att vara obehaglig eller läskig. Ett stort viktorianskt hus, underliga och läskiga barn, konstiga ljud, spöken, människor som pratar utan att någon syns till, låsta rum, obehaglig sång och listan kan fortsätta ett bra tag till.
Skådespelet är väldigt trovärdig och på topp. Deborah Kerr som spelar barnflickan gör en mycket bra rolltolkning, men det är främst barnen, Pamela Franklin och Martin Stephens, som jag vill hylla. De gör en av de bästa prestationer från barn som jag någonsin sett.
Det är en otrolig stämning som följer genom hela filmen, från scen till scen. Fotot, som går i svartvit, är otroligt fint till scenografin från sent 1800-tal. Tillsammans med ett originellt manus och skrämmande situationer utan specialeffekter framkallar den här filmen väldigt många rysningar genom hela kroppen.
Jag kan även påpeka att det här är en av inspirationskällorna till "The Others" från år 2001 med bland annat Nicole Kidman. Även om den filmen är bra så når den inte upp till samma klass som dess föregångare. Är man en fantast av skräckfilm och ännu inte sett det här mästerverket, gör det omedelbart!
BETYG: 4
Pianisten (2001)
FILMRECENSION
Originaltitel: La pianiste
Regissör: Michael Haneke
Skådespelare: Isabelle Huppert, Susanne Lothar, Annie Girardot, Benoît Magimel
Produktionsland: Tyskland, Polen, Frankrike, Österrike
Genre: Drama
Längd: 131 minuter
År: 2001
Erika's (Isabelle Huppert) liv har inte utvecklats som hon tänkt sig. Trots att hon är fyrtio år gammal så bor hon fortfarande hemma tillsammans med sin mor. Erika är väldigt monoton och det är endast när hon beger sig iväg på sina regelbundna visiter på porrbiografen som hennes mors inflytande och sina egna hämningar börjar avta. Hon jobbar som pianolärare på en respekterad skola och när en av hennes elever blir besatt av att få henne i säng så börjar livets väg gå in på rätt spår igen.
Det är egentligen inte förrän först nu som jag riktigt upptäckt regissören Michael Haneke och hans alster. Under en kort period har jag hunnit med att avverka tre av hans filmer, samtliga producerade under 2000-talet, där just Pianisten är den främsta av dessa. Den tyske regissören har en egen stil som ofta provocerar, och låter dessutom publiken tänka själv och dra egna slutsatser.
Pianisten är en stilren film som både är obehaglig och provocerande, men har ändå ett väldigt bra och intressant manus. Isabelle Huppert gör en fantastisk rolltolkning som en missförstod kvinna som desperat längtar efter kärlek, men kanske inte på så sätt som man brukar säga är "normalt". Det här är en väldigt viktig film på många sätt, men även en sådan som inte tilltalar alla som tar sig an den.
Det här är en av de bästa moderna filmer som hittills fått se dagsljus, och den hamnar absolut högt upp på topplistan över filmer som producerades under föregående decenium.
BETYG: 4+
Originaltitel: La pianiste
Regissör: Michael Haneke
Skådespelare: Isabelle Huppert, Susanne Lothar, Annie Girardot, Benoît Magimel
Produktionsland: Tyskland, Polen, Frankrike, Österrike
Genre: Drama
Längd: 131 minuter
År: 2001
Erika's (Isabelle Huppert) liv har inte utvecklats som hon tänkt sig. Trots att hon är fyrtio år gammal så bor hon fortfarande hemma tillsammans med sin mor. Erika är väldigt monoton och det är endast när hon beger sig iväg på sina regelbundna visiter på porrbiografen som hennes mors inflytande och sina egna hämningar börjar avta. Hon jobbar som pianolärare på en respekterad skola och när en av hennes elever blir besatt av att få henne i säng så börjar livets väg gå in på rätt spår igen.
Det är egentligen inte förrän först nu som jag riktigt upptäckt regissören Michael Haneke och hans alster. Under en kort period har jag hunnit med att avverka tre av hans filmer, samtliga producerade under 2000-talet, där just Pianisten är den främsta av dessa. Den tyske regissören har en egen stil som ofta provocerar, och låter dessutom publiken tänka själv och dra egna slutsatser.
Pianisten är en stilren film som både är obehaglig och provocerande, men har ändå ett väldigt bra och intressant manus. Isabelle Huppert gör en fantastisk rolltolkning som en missförstod kvinna som desperat längtar efter kärlek, men kanske inte på så sätt som man brukar säga är "normalt". Det här är en väldigt viktig film på många sätt, men även en sådan som inte tilltalar alla som tar sig an den.
Det här är en av de bästa moderna filmer som hittills fått se dagsljus, och den hamnar absolut högt upp på topplistan över filmer som producerades under föregående decenium.
BETYG: 4+
Wendy och Lucy (2008)
FILMRECENSION
Originaltitel: Wendy and Lucy
Regissör: Kelly Reichardt
Skådespelare: Michelle Williams, Will Patton, Will Oldham, John Robinson, Wally Dalton, Larry Fessenden
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 80 minuter
År: 2008
Wendy (Michelle Williams) är en fattig kvinna som har problem med att hitta ett jobb i Alaska. Hon har inte speciellt mycket pengar att tillgå och måste därför bo i sin bil tillsammans med hunden Lucy. Men när bilen en dag går sönder och Lucy försvinner så blir hennes situation mer och mer ansträngd.
Det här är en indiependentfilm från ett produktionsland som jag personligen inte tycker levererar några vidare bra sådana, men här lyckas man faktiskt komma med ett undantag. Den kvinnliga regissören, Kelly Reichardt, står här för såväl manus som regi och hon gör det dessutom ypperligt bra. Hon använder sig att lågmälda knep tillsammans med en handling som ofta går in till det lite djupare stadiet och hon lyckas med det väldigt bra.
Michelle Williams visar här framfötterna till att hon har blivit berikad med skådespelartalang. Filmen berör verkligen en på djupet och engagerar en under samtliga 80 minuter som den varar.
BETYG: 4-
Originaltitel: Wendy and Lucy
Regissör: Kelly Reichardt
Skådespelare: Michelle Williams, Will Patton, Will Oldham, John Robinson, Wally Dalton, Larry Fessenden
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 80 minuter
År: 2008
Wendy (Michelle Williams) är en fattig kvinna som har problem med att hitta ett jobb i Alaska. Hon har inte speciellt mycket pengar att tillgå och måste därför bo i sin bil tillsammans med hunden Lucy. Men när bilen en dag går sönder och Lucy försvinner så blir hennes situation mer och mer ansträngd.
Det här är en indiependentfilm från ett produktionsland som jag personligen inte tycker levererar några vidare bra sådana, men här lyckas man faktiskt komma med ett undantag. Den kvinnliga regissören, Kelly Reichardt, står här för såväl manus som regi och hon gör det dessutom ypperligt bra. Hon använder sig att lågmälda knep tillsammans med en handling som ofta går in till det lite djupare stadiet och hon lyckas med det väldigt bra.
Michelle Williams visar här framfötterna till att hon har blivit berikad med skådespelartalang. Filmen berör verkligen en på djupet och engagerar en under samtliga 80 minuter som den varar.
BETYG: 4-
